HejsanHoppsan.
Hänt något nytt? Nä, ingenting. 
Allt är samma som det alltid är. Ingenting är mer än okej, inget är superroligt, ingenting nytt och spännande händer. Ingenting. Skola, lite plugg, dator, sova. Ny dag och om igen. Typ. Uuuuurtråkigt. Och hur ändrar man det? Jadu, bra fråga!
Jag vill åka till Uppsala på höstlovet! Men min mamma är en åsna och sa nej, så jag får inte åka. Fast att jag har pengar, tid och allt. Hon vill verkligen inte att jag ska åka någonstans -.-' Usch på det. Blääääää! 
Det händer lite roligt, nästa fredag. Jag, tillsammans med Sofia och Elin ska gå och se ABDUCTIOOON!!!! ;D Taylors nya film! It's been way to long since last time I saw you baby ;) Så på fredag ska jag allt glo och dregla lite föör mycket på och över honom (aaaaaa) åh, stackars kille ^^ <3
Jag vet, jag vet. Jag bara gnäller om ynkliga I-landsproblem... ocha dessa problemen är verkligen ynkliga ynkel I-landsproblem. Folk runt omkring mig, folk jag känner har ju mycket värre problem och jobbigt än vad jag någonsin ens kommer komma i närheten av... så jag ska inte klaga över mitt nästan ynkliga braiga liv.
Aja. Livet är inte lätt. Inte för någon. Okej, jo kanske för dom superrika människorna som bara kan knäppa med fingrarna för att få vad dom vill ha, men nej förresten inte ens dom. För dom är förföljda av stalkers, fans och paparazzis överallt dom går. Så deras liv är inte heller enkla.
Ha d gött! och låt mig nu deppa ifred ;)
babye.


 <333333

Jag saknar dig :'(

Min pappa fyller år idag, så grattis till honom. Jag älskar dig även fast att det kanske inte alltid verkar så, eller även fast att jag ibland säger något annat. Innerst inne älskar jag dig, alltid!
Imorse när jag, Cissi och mamma gick in till honom för att väcka och sjunga för honom, så reagerade han knappt xD Han var skittrött och seg. Men han vaknade tillslut och han fick sitt kaffe och så fick han veta att vi skulle fira honom senare eftersom vi behövde gå iväg till skolan och jobb och allt annat möjligt.
Så när jag kom hem från skolan (Hade skolfotografering idag, och så fick jag äntligen min efterlängtade dator!!! :D) så sov jag i typ 2h, läste lite och sen kom pappa hem. Så vi åt middag och hade jättekul tillsammans, skrattade, pratade, flummade, som vi brukade göra innan allt blev så komplicerat och vi växte upp typ. Men då iaf så skrattade jag åt nästan allt. Det kändes verkligen som jag var jätteglad och lycklig. Och när jag skrattar som allra mest, brukar jag börja gråta av skratt, vilket jag även gjorde idag. Visst, min familj är van vid det... Men Cissi frågade mig ändå typ "Har du haft tråkigt i skolan idag eller vadå?" och nej, det har jag inte. Jag älskar att vara i skolan för det mesta, jag älskar min nya klass. Jag vet egentligen inte varför jag skrattade så mycket. Och jag vet inte egentligen om jag skrattade för att dölja tårarna och sorgen som jag alltid går och bär omkring inuti mig, utan att någon av dom vet om det. Och tårarna som kom... Var dom skrattårar, eller var det tårar som bara väntat på att få komma ut, var skrattat bara ett skydd för att ingen skulle se de äkta tårarna? Jag vet allvarligt talat inte. Jag kan inte säga det. Skrattade jag utav att jag var glad/lycklig, eller skrattade jag för att på något sätt kunna få ur mig alla känslorna jag har inom mig jämt? Skrattade jag med eller utan glädje?... Jag har ingen aning. Inget bra svar.

Mitt liv ÄR bra just nu. Jag tycker om mitt liv. Det finns saker jag skulle vilja ändra på och göra bättre, förändra. Vissa saker som jag vet att JAG inte kan ändra. Som andra i mitt liv kan ändra åt mig och göra mitt liv ännu lite bättre. Men jag vet ju åandra sidan att dom personerna inte vill det. Så mitt liv kommer nog aldrig bli så "perfekt" som det skulle kunna vara. Men det är okej. Jag mår bra, trots alla sorgsna och ledsna känslor jag bär omkring inuti mig, som jag känner. Jag tycker om mitt liv just nu.